Dator är till formen "nomen agentis" eller agentform av det latinska ordet "dare" som betyder "giva". Ordet är en svensk nybildning, som inte förekommer i grannspråken eller i latinet och skulle alltså betyda givare om det funnits i latinet.

Efter andra världskriget inrättades Matematikmaskinnämnden för att koordinera svensk forskning i området. Nämnden sökte en mer hanterlig term än de dåvarande matematikmaskin och elektronhjärna. På förslag från professor Börje Langefors, som senare grundade Institutionen för ADB vid Stockholms universitet, rekommenderade nämnden ordet dator som en nybildning att efterlikna ordet traktor. I bestämd form heter det datorn. Ursprungligen kallades datorn för datamaskin, eller det kortare, men felaktiga, data: det är först sedan 1980-talet ordet dator otvetydigt slagit igenom.

En dator är en maskin som, med hjälp av ett specialkonstruerat datorprogram, kan bearbeta information på ett mycket effektivare sätt än vad en människa kan göra manuellt. Datorn kan bestå av mekaniska, elektroniska, optiska eller andra komponenter. Från början var datorn huvudsakligen ett hjälpmedel för att utföra aritmetiska och andra matematiska beräkningar, men har senare blivit ett viktigt redskap vid bland annat automatisering av administrativa rutiner, kommunikation, informationslagring och mediebearbetning.

I och med elektronikens miniatyrisering har de grundläggande komponenterna i vad som utgör en dator (styrenhet, räkneenhet och minne tillsammans med kretsar för kommunikation med omvärlden) kunnat läggas på allt färre kiselplattor. I sin extrema form kan en dator (låt vara med viss begränsad kapacitet) rymmas på en enda kiselplatta, och kallas då enchipsdator.

Idag är datorn en självklar del av vår livsstil och finns i de flesta miljöer.